Påskafton och Stefan Sundström

Jag skriver om Påskafton och Stefan Sundström.

💛🐥💛🐥💛🐥💛

Nu är det roligt igen. Jag har aldrig förstått alla turerna i den kristna påskhögtiden. Jag vet bara att det är extra allt, av allt. Både av känslor, godis och fjädrar.

Igår var det lidande men idag är det Påskafton och då är det fest (även om Jesus inte är uppstånden, än). Så idag blir det tips på festliga böcker som höjer humöret.

Och någon som gör mig glad är Stefan Sundström.

Hans slöa Stockholmsdialekt och kaxiga men charmiga attityd, alltid med ett leende på läpparna och glitter i ögonen får mig alltid på bra humör. Dessutom är hans böcker så charmiga, roliga, kloka och galet snyggt formgivna. Och skrivna på typiskt Sundströmskt sätt. Och de galet snygga bilderna är tagna av Jeanette Andersson.

Jag älskar hans engagemang för tomatodling och bokashikompost. Jag blir nästan lite frälst av hans missionerande. Hans personliga sätt att skriva gör att det blir underhållande och lustfyllt att läsa om maskar, förruttnelse, bakterier och jord.

Hans brinnande engagemang smittar av sig.

Nyligen tilldelades han Harry Martinsonpriset för 2022.

Juryn skriver i sin motivering:

”Artisten, författaren, skådespelaren och odlingsfantasten Stefan Sundström tilldelas Harry Martinsonpriset för sitt gedigna engagemang för miljö och hållbarhet.”

Stort grattis Stefan och tack för ditt brinnande intresse för vår jord, och för tomater.

Jag brukar inte gå med i föreningar eller grupper. Jag tycker inte om att bli styrd och alla tänker likadant. Men jag blir gärna hans lärljunge när han missionerar om våra viktiga bakterier och den fantastiska myllan.

Vem vet, han kanske är nutidens bokashi-Jesus?

Han har ju faktiskt sjungit Barnatro helt lysande på Frälsningsarméns cd En salig blandning så helt tokigt tänkt är det inte, och hans låt Fisk i en skål är smärtsamt bra.

🐥Så mitt Påskaftontips är läs och lyssna på Stefan Sundström. Och sätt ett frö.🐥