En bra dag att dö.

En bra dag att dö.📘

Carina Bergfeldt skriver om människor, individer som suttit inlåsta i över 25 år för att sedan dödas.

Jag är både fascinerad och förfärad. Hon skriver om det som intresserar mig oerhört mycket, människans drifter och beteenden. En bra dag att dö handlar om pastorn Jim som arbetat som fängelsepastor i USA:s värsta fängelser och var med när många personers dödsdomar verkställdes. Han följde dem deras sista timmar i livet.

Ibland blir det absurt. Som mannen som försöker ta sitt liv strax före att dödsdomen på honom ska verkställas. Men i stället för att låta honom dö räddar de livet på honom, för honom till sjukhus och magpumpar honom så att de kan föra honom från sjukhuset tillbaka till fängelset och slutföra dödsdomen.

Staten ska bestämma över ditt liv, du ska inte välja själv.

Att läsa En bra dag att dö är att djupdyka ner i människans mörker men även ljus. De dödsdömdas ondska och mörker skrämmer men fängelsepastorns medmänsklighet och värdiga bemötande av dem, och vad det kan betyda, trots att de begått brutala mord och våldtäkter visar godheten i människan. Han finns för dem när ingen annan finns vid deras sida.

Det är fascinerande att följa någon in i döden, efter år av ickeliv men samtidigt känns det lite skamligt och påträngande. Som att jag frossar i andras död. Men psykologin, tankarna och frågorna det väcker gör att jag inte kan motstå.

Det är något både lockande och motbjudande att ta del av de dödsdömdas sista timmar i livet. Det känns både fel och rätt, privat men samtidigt viktigt att berätta om. Fängelsepastorn berättar om de brutala brott de dömda begått och hur deras liv i fängelset är fram till deras sista andetag. Och hur de påverkas av att sitta isolerade i tiotals år.

Jag läser för att jag vill veta mer, jag vill förstå. Både hur det är för de dömda och för de anhöriga, deras sorg och deras hat.

Carina Bergfeldt skriver väldigt lättläst om ett väldigt svårt ämne. Boken är skriven som ett samtal mellan henne och Jim. Hon lyssnar och ifrågasätter, får förståelse och i viss mån försoning med sitt eget förflutna.

”En bra dag att dö, en bra dag att leva”, är en mening i boken som kommer stanna kvar i mig länge.

En bok om vad döden kan lära om livet. Att läsa om deras öden får mig att känna mig mer ödmjuk för livet. Och att livet borde levas innan man dör. Det ska vara en bra dag att dö, efter många bra dagar med liv.