Separat av Dana Sederowsky

Separat av Dana Sederowsky.

📒💛📒💛

Hur mår egentligen karaktären i Separat?

Jag tycker om denna märkliga, säregna människa samtidigt som hon verkar helt tokig i nästa sekund. Jag känner empati, sympati och förvirring. Det är i alla fall omöjligt att släppa henne ur medvetandet, hon stannar kvar mellan lässtunderna.

Jag både avundas och förfäras, känner igen mig och är oförstående.

Separat är en studie i en egensinnig människas värld.

Det är filosofiskt och existentiellt om det fria valet, den fria viljan. Vad är sunt och vad är inte det?

Är hon odräglig eller charmig? Neurotisk eller bestämd? Jag växlar i mitt omdöme om henne genom läsningen, och beroende på vilket humör jag är på.

Men mitt omdöme om boken håller jag fast vid, jag tycker det är en väldigt spännande och intressant bok på många sätt.

Det är ett utforskande av en excentrisk persons egenheter men som samtidigt är väldigt mänskliga. Det är en mycket ensam individ som lever i en kropp, men sitt liv lever hon i sin hjärna. Hon registrerar sin omgivning och sig själv inne i sin lägenhet. Är hon ensam eller självständig?

Hon registrerar, analyserar, funderar och beskriver. Ett liv som både är tragiskt och befriande att läsa om. Hennes rituella, strukturerade och analyserande liv väcker många spännande känslor och funderingar. Det blir ett observerande, läsarens av karaktären och ur karaktärens eget perspektiv på sin omgivning.

Hon för dagligen protokoll, över väder, urin, blodtryck (omslagets gula nyanser är samma som urinets nyanser som registreras, mätt i Pantones färgskala). Hon vill ha kontroll. Man kan aldrig få för mycket kunskap och fakta anser hon, hjärnan måste arbeta. Hon registrerar ner på molekylärnivå sina sysslor. Det skulle kunna bli tradigt men Dana Sederowskys språk är poetiskt och sprudlande livfullt.

Hon lever sitt liv innanför sina fyra väggar. Det är hennes eget val, hennes fria vilja. Hon har beslutat sig för att stå utanför gemenskapen i staden, känner sig inte instängd eller isolerad utan fri. Hennes dagar är fulla av göromål och ritualer. Hon spelar schack med sig själv, varannan dag är hon vit, varannan svart. Det krävs tankeverksamhet att överlista sig själv.

Hon har inte stängt in sig, hon har stängt ute världen.

Men är isoleringen självvald eller intalar hon sig bara det för att rättfärdiga sitt beteende? Vad är egenhet och vad är galenskap? Vem är det som valt att isolera sig, hon eller psykisk sjukdom? Är hon frisk eller psykisk instabil? Diagnoser? Jag vrider och vänder på de psykologiska alternativen. Har hon autistiska drag? Det går inte att låta bli att bli hobbypsykolog när man läser Separat.

Därför passar boken att läsa tillsammans med andra, så att man kan diskutera hennes val och beteenden.

Dana Sederowsky är konstnär och medverkar bland annat i utställningen Evigt liv som öppnar på Liljevalchs den 1/10.

(Enspännande utställning i samarbete med Nobelprismuseet. Jag kommer skriva ett inlägg snart om utställningen).